Teamaides High Coast Solera

Solera vår lilla ängel finns inte mer.....

Den här texten trodde jag aldrig att jag skulle behöva skriva och egentligen har jag verkligen ingen lust men jag skall försöka återberätta det trots att det river upp ett stort hål i hjärtat på mig igen.

Solera fick avsluta sitt liv i går, fredag den 9 juni 13:30 och det går inte med ord beskriva detta hemska beslut.

Att se henne sluta sina ögon, klappa hennes mjuka päls och viska ett sista farväl tillsammans med min fantastikt underbara lillasyster

det var så ledsamt men endå fint, Solera fick avsluta sitt sista andetag tillsammans med oss som hon var trygg med. Men fy vad det gör ont och det kommer ta lång tid att acceptera att hon är borta.

Jag valde att dela hennes bortgång på mina sociala medier efter att jag kontaktat de närmsta som var involverade i hennes liv. 

Man möttes av mängder med kärleksfulla och empatiska mess och kommentarer, det värmer ett bruster hjärta. Men vad jag inte hade väntat mig var alla som fullkomligt bombaderade mig med frågor om vad som hade hänt, och såklart kan jag förstå undran men vissa krävde rent av att jag skulle berätta för det var min skyldighet när jag var ofentlig?!

Jag har två instagram, en för mig och mitt liv och en för kenneln.

Jag väljer att dela med mig om det jag vill på de kontona och eftersom många kände Solera både vänner och familj men även valpköpare och de familjer som har kullsyskon till Solera så valde jag att lägga ut att hon var borta.

Givetvis visste redan de som detta berör, vad som hänt.

Men bara för att jag delar med mig av mycket så finns det ingenting någonsin som jag har en skyldighet att lägga ut.

Men flera av alla de kommentarer och dm som ramlade in var rent av otrevliga och anklagande.

Det fanns noll förståelse eller empanti hos dessa människor och att bli påhoppad på ett sådant vis när man är som mest känslig det gjorde oerhört ont.'

Så innan jag börjar skriva om Solera vill jag be er som vet med er vad ni själva skrivit att tänka efter innan ni vill stilla er nyfikenhet, man kan inte kräva att allt skall ha ett svar.

Går det inte att läsa vad som hänt så är det ju ganska självklart att man inte orkat dela med sig av det och ingen har någonsin en skyldighet att läga ut hela sitt liv på sociala medier.

Instagram är frivilligt och de som följer har ingen rätt att kräva. Särskilt inte med två så små konton jag har.

Så försök tänk er att det faktiskt är personer med känslor som bemöts av det ni skriver och det blir bara oerhört uppenbart att ni som skrivit dessa otrevliga mess faktiskt inte bryr er ett skit om oss som drabbats utan enbart vill stilla er egen nyfikenhet.

Men tack och lov har de flesta skrivit väldigt gulliga och fina saker och det värmer enormt men då det var alltför många ``krav´´ från otrevliga personer så har jag valt att inleda med detta eftersom man kanske åtminstonde kan bespara någon annan samma upplevelse om bara några av dem tar sig en tankeställare.

'

Hur som helst.

Solera var den första tiken i Olgas kull och hon togs emot till livet med mycket kärlek då både jag och Olgas matte Lovisa såg att det var en tik. Efter två kullar med bara hanar sist.

Vi gav henne ett rosa halsband och hon kom att bli en riktig favorit från sitt första andetag tillsammans med hennes syster Asta.

Såklart var även de tre bröderna underbara med men det var just tikar vi sett fram emot mest efter alla hanar som varit sista tiden.

Lovisa som var med när Solera föddes och som träffade henne nästan dagligen under tiden här hemma och som även passat henne mycket kom att komma henne mycket nära hon med så denna underbara valp har många som älskar henne.

När Solera var 10 veckor lite drygt så flyttade hon till min lillasyster Bex med familj.

Bex och hennes man Martin har två underbara små barn Maja och Moa som Solera verkligen har haft kul med.

Solera var en mycket kavat och orädd valp. Hon hade dessutom 3 katter att busa med och levde ett lyckligt liv på deras hästgård.

Solera älskade allt och alla, tyckte viltspårsklöven var kul att kampa med och hon var en sån där valp som var helt fantastisk redan från start. Hon var i princip rumsren direkt, gick att lämna ensam utan problem som när de var i stallet så satt hon snällt i sin hage och tittade på.

Då jag själv har ett resande jobb där jag kan ha med hund så har vi hjälpts åt med Solera då det kört i hop sig med jobb.

Hon har mestadels bott hos syrran men även hängt med mig på resor i bland på vardagar.

Även Lovisa har passat henne en del så vi har varit tre familjer som fäst oss rejält i denna valp.

För en tid sen skulle jag ta med Solera och vaccinera och märkte då att hon kräktes efter maten.

En valp kan såklart kräkas någon gång utan att det är något konstigt men detta var ren osmält mat och när man jobbar med det man gör så blir man ju lite hypokondrisk.

På promenaden senare såg jag hur hon faktiskt kräktes lite smått då och då. Men då med vatten och nåt grässtrå eller jordbitar.

Eftersom en taxvalp inte är så hög på benen så var detta något man faktiskt inte la märle till om det inte var för att jag nu tittade på henne med nya kritiska ögon. Så hon kan såklart haft detta en tid utan att vi märkt det eftersom hon oftast är ute på gården och skuttar runt.

Eftersom hon alltid ätit sin mat i matbar hemma hos syrran så blev det en helt annan sak med mig på hotellet när hon åt i skål på golvet.

Med tanke på detta och hennes kräkningar blev jag misstänksam att det var megaesophagus alltså förstorad matstrupe.

I stället för att vaccinera henne så hånvisades vi till en större klinik så vi bokade vi en tid till en utredning av henne..

Kräkningarna tilltog ganska snabbt och att detta inte var normalt var helt uppenbart.

Tyvärr var min misstanke om megaesophagus rätt.

Vi åkte in till Blå Stjärnans djursjukhus i måndags och då kräktes hon ca 20 ggr per dag. Maten fick hon mestadels behålla så hon var fin i hullet och pigg och glad men så fort hon drack vatten eller åt något ute så åkte det upp och ner i halsen på henne. Hon kräktes, slickade upp det , kräktes igen osv osv och inte förens man lyffte upp henne och höll en stund så lugnade det sig.'

På Blå Stjärnan vick vi en underbar veterinär som tog hand om oss. Vi gjorde en vanlig slätröntgen samt en kontraströntgen och det syntes då tydligt att min misstanke var bekräftad men det var först svårt att se exakt vad detta berodde på.

En Tax kan få en sjukdom som heter Myesterna Gravis, det förekommer på Tax men problemet med Solera var att hon hade varken muskelsvaghet eller ålder för att det skulle stämma så denna misstanke avslogs. 

Men till saken hör att jag för en tid sedan så fick jag ett tråkigt besked från en kullbror som drabbats av Irishypoplasi något som inte ens förekommer på tax.

Jag hade ärligt aldrig hört talas om det innan trots att jag jobbar ute på klinik varje dag. Men valpen mår i dag bra men har en pupill som är känslig för sol. Dessutom en fantastisk ägare som tar så fint hand om honom.

Denna vetskapen gjorde dock att pusselbitarna började falla på plats och med lite efterforskning och rådfrågning bland olika veterinärer så vet vi i dag att Olga med största sannorlighet har drabbats av en variant på kennelhosta som är släkt med herpesvirus som kan ge missbildning under dräktigheten. 

Olga var vaccinerad och visade inga symptom och har dessutom levt väldigt skyddat och väl omhändertagen av Lovisa men smittor är lätta att få med sig så även om Olga har en helt fantastisk matte så är nog felet mitt eget i samband med att vi åkte och parade henne eftersom jag då var och gick aspirant på Stora Stockholm. Såklart inget vi vet med säkerhet men att få två så här udda diagnoser i samma kull torde vara omöjligt, så sannorlikheten är stor att detta berodde på ett virus.

Det hjälper ju inte såklart att man vet det men det känns lite bättre att veta orsaken än att tro att man helt plötsligt skulle stå med två örftliga sjukdomar och börja ta ur hundar ur avel för att inte föra det vidare.

Nu vet vi orsaken till Soleras kräkningar, det var en missbildning som orsakade den förstorade matsrupen och som bara skulle bli värre och värre.

Så även om det är supertragiskt är det samtidigt skönt med en förklaring.

Solera hade sin missbildning i sin början på magsäcken vilket gjorde att matstrupen töjdes ut av att maten inte kom ner som den skulle i matsäcken och maten kunde då ``ramla´´ ur henne via kräkningar utan att ulka utan bara hon hoppade ner från ett trappstek kunde det fara upp mat eller vatten ur henne.

Man kan faktiskt behandla hundar med Megaesophagus med Viagra, ja det är sant, detta läkemedel används för att magsäcken skall slappna av och maten lättare rinna ner i magsäcken, man ger det då 20 min innan de skall äta. Men i Soleras fall fick hon behålla maten när vi matade henne med uppblött mat i sittande läge och lät henne sitta så en stund.

Problemet var vattnet. En hund måste få kunna dricka när den  vill, men Solera kunde inte det, det ramlade ur henne hela tiden och hon fick ibland ner det fel väg och det var inte alls kul för henne då hon hostade, kräktes och fick smått panik.

Hon kunde somna med huvudet mot bädden och när hon råkade dippa ner med huvidet över kanten så det blev nerförsbacke så rann det ur vatten som hon i panik drog in och satte i halsen. Då vaknade hon och kräktes slem, åt upp det, kräktes igen och så höll det på innan man flög upp från sängen och kunde hålla henne upprätt en stund.

Det var fruktansvärt tufft för henne.

Efter flera samtal med olika veterinärer samt med Agria sista dagarna samtidigit som hennes kräkningar ökade så togs beslutet att låta henne somna in.

En hund som skall behöva kräkas 20 ggr per dag som alltid kommer riskera en aspirationspneumoni och alltid måste sitta upprätt 10 min efter man gett henne något att äta och som riskerar frätskador i matstrupen av allt kräkande den har inget bra liv.

Men att behöva se denna pigga glada Solera leka med dem andra, alltid så positiv och glad och behöva veta att jag har bestämt att hon inte får leva mer, det var fruktansvärt. För mellan kräkningarna var hon ju helt normal.

Jag kommer alltid undra om det var rätt eller fel.

När jag väl bestämde mig och ringde det där samtlalet och bokade tid så valde jag en av mina kunders klinik som jag vet har personer som jag känner mig bekväm med.

Att ringa fredag förmiddag och be om en tid för avlivning är långt i från alla som kan lösa, men Villa Qurera som kliniken heter och som ligger i Ljungskile tog emot oss med öppna armar.

Ni som varit med om en avlivning vet hur viktigt bemötandet är och att det blir ett lugnt avslut.

Jag kan inte med ord beskriva den tacksamhet jag känner över den personal som är på denna klinik. Så fantastiskt ödmjuka och så skickliga. 

Solera somnade in i min systers och min famn medans vi förklarade att vi älskade henne så innerligt och aldrig kommer att glömma henne.

Ett så fint och lugnt avsked och så underbara personer som man känner sig trygg med gjorde allt så otroligt mycket lättare.

Att ha min syster med som Solera älskar och som gjorde att vi blev ett stöd för varandra var också bra.

Nu sörjer vi oerhört men vet att vi tagit rätt beslut.

Att riskera att hon skulle kvävas i sina spyor och leva med frätskador var inget allternativ men trots det kommer man ofta tänka om det var rätt.

Solera var en valp som jag aldrig kommer att glömma och detta gjorde riktigt ont att behöva mista henne och att se min systers familj och Lovisa så sårade det känns fruktansvärt.

När jag kom hem i går så valde jag att dela att hon var borta, jag är glad för er fina som skrivit men kan som sagt verkligen inte förstå hur alla ni som på ett otrevligt sätt krävt en förklaring har mage till att göra det.

Ni menar alltså på fulaste allvar att jag skulle satt mig ner i går och skrivit detta innan hennes kropp ens kallnat! Skäms rent ut sagt.

Nu vet jag att jag är uprörd när jag skriver detta men jag menar vart enda ord. Jag hoppas innerligt att ni förstår hur fruktasvärt känslokallt det är att kräva något sådant av oss mitt i vår värsta sorg.

Men till er andra som visat kärlek och förståelse, till Anette Edlander som varit ett stort stöd och bollplank och till veterinärerna vi varit i kontakt med och till Villa Qurera som löste ett så fint avsked.

Tack från botten av mitt hjärta ni betyder oerhört mycket.

//Sanna

Följ gärna kennelns Instagram

@kennel_teamaides

www.teamaides.se